Att orka hålla flera tankar i gång samtidigt

Det gör ont nu. Men jag ser också mycket som gör gott. När rädsla och tunga moln drar över frihetens himmel så ser vi samtidigt hur varje låga som tänds skapar många strimmor av ljus. Gemenskap är viktigare än någonsin. Kraften av att bära tillsammans är enorm men också varje människas enskilda styrka och förmåga att göra gott. Låt oss minnas att ett enda ljus som brinner kan lysa upp ett helt rum fullt av mörker.

Jag bär allt det med mig, försöker hålla mig stadig fast mycket som jag tagit för givet skakar. Men jag drabbas av obalansen i det overkliga flera gånger varje dag. Att fortsätta plantera, rensa och hoppas innanför staketet i mitt lilla liv för att i nästa stund drabbas av handlingsförlamad rädsla av allt som vissnar och dör i det stora livet utanför.
Det meningslösa som går förlorat krockar med det meningsfulla som fortfarande existerar.

Spelar något någon roll?
och
Varje minsta millimeter som betyder allt när varje sekund är dyrbar.

Jag vill inte blunda för det som sker alldeles intill. Men jag vill inte heller ätas upp fullständigt av rädslans förgörande gap. Då spelar inget någon roll. Då ger jag upp och tappar all min kraft.

Livet är sällan antingen eller. Oftast både och. Krångligt komplext. Entusiastiskt enkelt.

Jag försöker i stället omvandla rädslans bakbundna rep till kraft med vingar av värdefulla val. Som att jag nu mer än någonsin väljer det viktigaste först. Som att jag vid varje vägval vill hitta min rätta karta. Att samtidigt komma ihåg att det finns flera, vila i att det kommer många olika vägar. Göra det som funkar. Lägga både långsiktigt med konskevenstänk och kortsiktig njutning här och nu i ryggsäcken.

Det finns så mycket jag inte kan påverka just nu i det stora. Då gör insikten om det jag kan påverka i det lilla mest gott men ibland också ont. När jag inte kan stå över det banala. Surar fortfarande över stök och springer runt i stress. För att i nästa ögonblick tacksamt och medveten om mina privilegier stanna upp. Kelar oftare och kramas lite längre. Låter det som är viktigt få bredda ut sig och ta både längre tid och större plats.

Zooma ut och se världen. Landa på egen gräsmatta.
Perspektiv vi behöver parera.
Vi är mänskliga även i allt det omänskliga.

Idag lanseras jag som en ny kreatör på 3h-shop (länk i kommentarer).
Så självklart för några månader sedan när beslutet togs. Funderingar kring det fjuttiga med företagande när förändringarnas allvarliga pjäser spelar ut sina kort.

Vad betyder detta nu? När jag zoomar ut har väl detta ingen betydelse?
Så landar jag och tänker att ”Nu mer än någonsin behöver vi mod att synliggöra alla våra sidor, både det sårbara och det starka, allt som är vi”. I dessa tider behöver vi orka hålla fler tankar och perspektiv i gång samtidigt. Vi behöver ännu större utrymme och tillåtelse att känna alla känslor. Det finns visst ett värde.

För mig handlar inte skapande så mycket om att visa upp, utan att våga visa sig själv. Så att vi kan se varandra. Så att vi kan känna oss mindre rädda och ensamma. Därför vill jag sätta ord på det som inte alltid syns men som känns. För berättelser förenar oss. Ord gör skillnad. Min förhoppning är att mina bokstäver ska skapa mening för dig eller för den du ger bort orden till. Kanske kan vi tillsammans lysa upp mörkret för de som behöver.

​Mars månads försäljning kommer ge vinsten till de i den stora världen som behöver det mycket mer än vad jag just nu behöver i min lilla.

Hjälpas åt. Hjälpa till. För att vi fortfarande kan påverka i det lilla och fortsätta tro på att det ger skillnad i det stora.
Låt oss påminna oss om att varje vackert val vi gör puttar världen i rätt riktning.