Fram och tillbaka - om att vara rädd men göra ändå

Tillbaka och fram.
Å en slank hon hit. Å en slank hon dit. Och en och annan gång ner i diket.
Det är en konst att hålla sig på banan. Att välja rätt. Fånga dagen och släppa tvivel. Ta lagom lätt och svårt på livet. Vara säker på sin sak och samtidigt flexibelt ödmjuk. En spännande kameleont men ändå med tydliga konturer.
Jag vill välja allt. Inte missa något. Men valde ändå bort detta. För att jag inte kan vara i flera rum samtidigt. Jag existerar inte när jag är överallt och ingenstans. Tappar kontakten. Hittar inte tråden.
Jag ville inte vara här. Kände mig inte hemma i dessa medier. Tyckte det tog mycket mer än vad det gav. Gick kurser som sa att jag måste göra si och så. Strategiskt. Lönsamt. Uppåt. Framåt. Utåt. Det passar inte alltid mig. Sällan mestadels. Jag behöver lekfullt, lust och lediga ramar. Neråt. Bakåt. Inåt. Få plats på mitt sätt utan att göra vad någon annan säger är rätt för att lyckas. Tänk om det inte är målet. Tänk om jag vill vara en del av denna arenan fast på ett annat sätt. Inte ha så många tankar bakom men desto mer känslor inuti som kan gestaltas på denna scen. Vara en röst. Ett uttryck. Inget uttalat unikt. Förhoppningsvis alltid modigt och äkta. Det kommer innebära motstånd för mig. Och säkert vara av större vikt än för dig. Men jag tänker försöka vara här på ett annorlunda sätt än vad jag varit förut. Kanske sällan. Ibland ofta. Utan om och men. Kan hända att ett tänk om försöker stoppa mig. Men jag ska pressa mig över tröskeln till lättsamma förväntningar och roliga möten. Förhoppningsvis hittar jag en rolig genväg till tillåtelsen. Fram och tillbaka. Tillbaka och fram.