Våga stanna kvar i kaoset

Lika svårt som det är att börja plocka ut gammalt bråte från det undangömda, lika lätt är det att ångra sig när man dragit fram det och vilja trycka in allt igen.


Jag vill blogga. Jag vill ge bort mina ord. Jag vill skicka vidare det som varit värdefullt för mig. Framför allt vill jag skriva och skapa för skrivandet och skapandets skull. Inte så mycket för hur resultatet blir, allra mest för tanken på att och hur det kan bli. Ansträngningen, strävan, hängivenheten. Äventyret om vad som kan bli. Lusten och leken som gör livet levandes för mig.


Att skriva, att skapa handlar för mig om att tro på något jag ännu inte kan se och att bygga upp något ord för ord, steg för steg och sedan hoppas, tro och vilja att det ska växa till något vackert, värdefullt och viktigt som kan förmedlas, förstås och förändra.


Jag skapar för mig men jag skapar också för dig. Jag tror på att dela med oss av våra gåvor till varandra. Jag vet att lärande handlar om att ge vidare. Men ibland är det som är lätt i teorin svårt i praktiken. Det är svårt att hålla sig till visionen, planen, drömmen när man intalar sig att det man är, har, gör inte har något värde. Det är lättare att hålla tillbaka då, gömma undan, flyta med. Kanske priset man betalar blir mindre då?


Eller? Är det då jag betalar ett pris jag inte alls är beredd på att betala när livet ställer mig på sin spets?


Jag vill. Jag vet.
Hjälp mig med att tro!
Hur ska jag orka rensa i denna röran? Vart ska jag börja? Vem vill ha det här? Vad vill jag egentligen? Vad tror jag på? Ska jag spara på något eller starta om helt?


Jag postade ett inlägg igår. Ångrade mig direkt. Ville ta bort det. Trycka in vissheten och visionerna i det överfyllda skåpet igen. Hjärnan var dimmig. Tankarna spretiga. Luften tung. Jag levererade inte. Blev inte nöjd. Men jag höll mig kvar i planen. Stannade i det obehagliga. Övade på att ”show up” för mig själv. Påminde mig om att ambition av perfektion är genomförandets bojor. Att istället våga vara den jag är, där jag är, i det jag gör, just nu.


T I L L I T.
Lita till något. Lita på något. Lita mot något.
Att jag lutar mig mot tilliten.
Ett litet steg i sänder.
Ett ord i taget.
Ett nu i andetaget.